Det var verkligen dags att satsa på en ny sport bh då den gamla har gjort sitt. Efter en nogrann utsållning i sportaffären så tyckte butiksbiträdet att jag skulle genomföröra en marknadsundersökning, haha. Jag prövade så många och var mån om att det skulle kännas bra!

Det har varit lite haltande med träning på senaste tiden då det har varit full rulle i skolan, har iaf hunnit med 2 pass per vecka. Imorgon blir det boxning och uppdatering av medlemskortet på Friskis, ser fram emot att ta upp lyftningen :)

Något annat som haltar just nu är fotograferingen, har så mkt ideer men tyvärr är de flesta relaterade till sommaren... Men vi får se vad man kan hitta på. Suktar efter en bra fotosession!

För några år sedan trodde jag att jag var tvungen att välja. Tuffa snowboard adrenalin Lovisa eller lugna pyssel filosof Lovisa. Och jag valde, det första alternativet. I slutändan ledde det till ganska mycket press och frustration, för om jag bara var tjejen som åker bräda så var jag ju tvungen att vara så jäkla bra på det.

Det tog sin tid men till slut insåg jag att jag inte alls behöver välja, så jag sänkte garden - ett beslut som har gjort mig som person mycket mer säker och öppen för nya saker. Det har lärt mig att man kan vara så mycket mer.

Jag gillar verkligen att testa nya grejer , och jag gillar kontraster. Det spelar ingen roll om det handlar om hårdrock v.s folkmusik eller utmaningar v.s en promenad. Det finns så sjukt mycket möjligheter så länge man strävar efter att vara öppen för förändring och nya förslag.

För ett tag sedan lovade jag mig själv att fota mer mat - och frukt, det är ju nästan som mat. Eller?

Hehe.

Såpbubblor! Jag älskade dem när jag var liten, och nu kom jag på idag att det är ju alltid roligt att fotografera dem. Har bara redigerat två än sålänge, så det kanske dyker upp fler i framtiden. Vem vet?

Jag tyckte verkligen om mitt bruna raka hår, jag trivdes i den färgen! Men utväxten blev alldelles för dryg att hålla efter... Så Efter x antal slingningar och en toning lyckades jag nå min naturliga färg! Väldigt trött och slitet var det då, men några månader senare och lite minskning på shampo användningen så kom lockarna tillbaka, och nu får dom vara där-precis som de är.

Att utvecklas kan vara sjukt tufft, att orka tänka positivt och kämpa hela vägen. Jag minns vilken jäkla pest det var då jag precis hade börjat träna, tankarna gick i det det negativa banorna i stil med " inte en gång till, jag pallar inte, jag lägger mig ner och dör-mycket bekvämare" Men jag fortsatte plåga mig och till sist kom jag över spärren då man förstår att nu, orkar jag mer!

Bilden här ovanför är tagen i April 2011, det var ett riktigt skitpass då dagsformen var kass och trots försök efter försök så satt inte lyfttekniken. Min tränare föreslog att jag skulle byta övning och köra marklyft-något som inte är min starka gren. Det mesta jag lyft där var 85kg. Efter lite tvekan så körde vi på och jag kände mig stark, det resulterade i att jag att jag toppade mitt rekord och lyfte 95kg. Känslan av att vända något dåligt till något väldigt bra stärker en verkligen!

Tyvärr så råkade jag ut för en ganska allvarlig knäskada senare den månaden som hade en lång läktid, något som i sig var en tuff resa. Under tiden fokuserade jag på annan träning än just tyngdlyftning. Jag skickade in denna historia till en tävling där man skulle berätta om ett träningsminne, det är nästan så att jag inte vågar tro det själv men jag kammade hem vinsten- en träningsresa till portugal! Blev så himla glad då jag blev uppringd av friskispressen :D

Resan går av stapeln i höst så tillsvidare ska jag ta upp tyndlyftningen igen, med läkta knän.

Känns som om vi inte gör annat än att skotta snö just nu, det fullständigt vräker ner! Som tur är har jag hunnit med annat under helgen också, som att träna med finaste hunden, kollat på film och ätit lyxig middag. Idag blev det en löptur på 6 km, det är så himla fint i skogen nu! Känns som ett sagoland.  Dagen fortsatte med att umgås med syrran och senare ett boxpass.

Tidigare idag kändes det tungt med en ny vecka, men syrran föreslog brädåkning nästa helg vilket känns sjukt kul. Allt blir ju lite enklare då man kan se framemot något,  Pow here we come!!!

Dagens lott blev en förkylning och att stanna hemma, mår dock mycket bättre nu än i morse! Det blev en fin promenad i snöfallet tillsammans med vovven Wilma på förmiddagen och sedan tid till att göra sådant som jag inte hinner göra annars!

Annars är man så upptagen hela tiden, Skola, träna, träna och ännu ett träningspass. Hinna träffa vänner, ta hand om hunden, och en massa planerande...

Det finns så mycket annat jag gillar att göra! Sådant som ofta blir nedprioriterat i tider då man tvingas hålla fokus på allt jobb. Det är sällan jag har mycket tid numera till att sitta jamma lite (och ja, jag behöver tid på mig då jag är värsta pianoproffset) Eller att få tid till att träffa någon man inte träffat på länge, sy det där du tänk på så länge eller planera den resan du tänkt göra så sjukt länge. Give me moore time!!!

Men än sålänge är det äta, sova, träna, plugga och umgås som gäller. So, here we come!

Dagen efter fredagen den 13 kom baksmällen, vi körde fast med bilen in the middle of nowhere. Efter några försök till att knuffa ur bilen ur drivan som gick jättebra när man är en som puttar och en som gasar gav vi upp den ide'n för att upptäcka att spadbristen i bilen var påtaglig, bara att springa till närmsta hus 2km bort och hoppas att de kunde låna ut en till oss.

Efter en språngmarch så grävde vi, länge... ända till en tant tyst kommer förbi på en spark. Hon stannar och begrundar det hon ser för att sedan utbrista herreminge, här var det kört!

Det visar som att tanten är en riktigt ståltant på 80 år som heter Astrid! Hon sätter igång att gräva med sina händer, så himla tuff! Tillsammans med an anna trevlig ståltant från byn kan vi köra därifrån efter 2 h:)

Vi Kör mot Nätra Fjällskog där jag ska fota dagbilder till ett fotoprojekt som jag jobbar på med en annan fotograf. Det blir stressig och svettig skate på skidorna upp på bergstoppen för att hinna fånga det sista solstrålarna på bild. När vi var klara så var det nästan mörkt, och vi fick skida hem med snö upp till knäna då vi åkt rätt långt in i skogen. Så skönt att komma hem och ta en varm dusch!

Matbilder är extremt svårt att fotografera! Jag har funderat på varför det kan vara så, och kommit fram till några hyfsat rimliga orsaker.

Mat är något man stöter på varje dag - det gör det rätt ointressant och vanligt.

Det är svårt att göra något speciellt med det - man har ju redan sett nästan allt (Varför? Se förra påståendet)

Det är ofta mycket bruna färger - åtminstone på själva huvudrätten.

Tallrikar är inte så intressanta - Vitt. Kanske lite mönster på. Men tallrikar generellt sett är inte så ovanligt.

Den äts oftast upp innan man ens kommit på tanken att fotografera det - Det händer mig i alla fall, haha.

Ja... Men, jag har ett litet uppdrag för mig själv, att helt enkelt bli bättre på att fotografera mat! Inte bara ovanliga saker, utan vardagsmat som man kanske "piffat" lite extra. För enda sättet att bli bättre är med övning!

Därför, så istället för att spela innebandy med mitt band som jag planerat, eller att följa med familjen till slalombacken för att åka lite bräda stannar jag hemma och - hör och häpna - spelar tevespel.

Jag är verkligen ingen stor tevespelsfantast, men det finns ett spel jag faktiskt gillar hyfsat. Mirror's Edge heter det (det tråkiga är att jag redan spelat ut det en gång så jag vet typ vad som ska hända...)

Man är en "runner" (Faith heter hon) som liksom är helt super och awesome på freerunning/parkour. Det spelet går ut på är att rädda Faiths syster som är polis och blivit oskyldigt anklagad för ett mord. Så, man springer lite hit och dit på allmänt konstiga ställen (som skyskrapors tak, ställen som är avspärrade och så vidare), göra lite

saker och framför allt undvika de elaka poliserna som skjuter på en hela tiden.

(alla bilder ifrån google)

En skolvecka och 4 träningspass senare planerar jag att stupa i sängen med en skön känsla av att ännu en gång ha trotsat fredagen den 13. Kom på mig själv med att längta lite efter sommaren, speciellt då jag tittar tillbaka på 2011:s äventyr. Men nu,  hej kudd-date!

Häromdagen fick jag ett paket på posten, spännande! Jag öppnade paketet och vecklade ut det innehållande tidningspappret, en bok. Jag är nog inte den största bokmalen och det var längsen jag var sugen eller för den delen tillräckligt insprirerad för att komma in i det sköna flyt man kan få då man läser en bra bok.

Men personen som skickade denna bok känner mig väl. Boken handlar om Patti Smith och Robert Mapplethorpe, Patti smith som har funnits i bakgrunden under min uppväxt (b.la världens snyggaste dansfilm då jag är tre år och har fattat hur man headbangar)och senare Robert Mapplethorpe med sin annorlunda fotografering. (Utställningen på Fotografiska i somras!)

Något som alla gånger är en utmaning är ovilliga modeller, som en klösig katt som kräver några ostskivor för att ens bjuda på en liten pose...  Men här är han! The star of today, rebeccas katt Findus!

Jag gillar spontana fotosessioner, det blir ofta oväntade och bra bilder då. Inte så ansträngt, och man glömmer nästan aldrig något (vilket jag aldrig har en tendens att göra annars) eftersom att man inte planerat att ha med något heller.

Som ni ser blev det lite annat än bara katten också, för han var en lite ovillig modell, haha.

Tiden går ibland tyvärr alldeles för fort, men när jag tittar tillbaka på lovet som gått så har jag hunnit med hyffsat mycket, känns bra att ha fotograferat massor! Men framför allt- att passa på att stanna upp.

---

Summan av kardemumman, lovet har varit riktigt bra! Imorgon börjar allvaret igen-skola och 4-5 tränings dagar/vecka. När jag ser tillbaka på hur höst terminen var så kan erkänna att jag gruvar mig, jag har på känn att vårterminen kommer att bli tuff (tur att man har en bra klass!). Det finns en hel del saker man kan göra för orka fortsätta och för att göra sin fullproppade vardag snäppet enklare, min favorit-att planera sin tid. Det må vara en klysha men det funkar faktiskt.

Jag minns den tiden då jag trodde att min vardag var stressfri och chill, jag planerade i princip inget. Träningskläderna blev packade 10min innan bussen gick och plugget blev uppskjutet tills dagen innan provet. Ibland fungerade det, och ibland inte vilket till slut ledde till en enorm stress. Till slut kom den dag då jag insåg att jag var tvungen att förändra något, jag insåg att jag var tvungen att skapa tid för allt som skulle hinnas med. Att planera sin tid ger skapar en helt annan standard, ger dig mer tid och en ett helt annat lugn. Värt? absolut!

Topp två på min lista för att orka är att uppskatta alla små (ibland random) saker som har en tendens att hända omkring en, små saker som kan ge ens dag en extra piff.

Första skoldagen efter ett långt lov är nog den jobbigaste dagen under hela terminen. Det är så jobbigt att gå i säng tidigt dagen innan för att kunna komma upp på morgonen till världens jobbigaste väckarklocka. Hur man än fixar och gör så är det jobbigt att gå upp den morgonen ändå, och sedan så ska man ju ut i kylan också. Inte ens jag som egentligen är rätt morgonpigg gillar de förutsättningarna (lägg märke till fyra stycken av ordet jobbigt i tre meningar! Då är det inte lätt alltså).

Dock är den dagen också rätt skön eftersom att man får rutiner och en vardag som fungerar.

Hello school!

100% ekologiskt, eller?

Umgicks med Rebecca i helgen, det blev mycket fotosnack med tillhörande tekopp och en och annan promenad- trevligt! På eftermiddagen åkte jag in till stan där jag kikade på lite hårinpackningar. Stog och vägde mellan en "vanlig" hårinpackning och en som utlovade att vara "100%" ekologisk och bestämde mig till slut för att pröva den ekologiska. Senare Granskade jag texterna på baksidan lite mer nogrannt för att se "made in USA" vilket kändes en aning...fail. Känns som om den frakten skadar mer än vad innehållet räddar.

Senare blev det träning, var sjukt taggad då ett nytt år innebär nytt tränings upplägg! (vill verkligen få till tekninken nu) Kände mig dock en aning ofokuserad då jag laddat lite för dåligt med mat innan, men det kändes helt ok passet igenom! Lyxade till havregrynsgröten med blåbär då jag kom hem, godare än vad jag trodde!

Att stå lång ute in the middle of nowhere i -15 grader och fota bilder med slutartider som blir uppemot 30 sek är inte lätt. Man fryser sjukt mycket om fingrarna och planeringen av motivet är ren gissningslek då mörkret gör det svårt att se något genom kamerans sökare. Men med tålamod och efter många försök kan resultatet bli riktigt bra!

Sen är det en väldigt speciell känsla att tyst glida genom skogen på ett par skidor med endast månen som lampa.