Pers bästa marklyft, 100kg.

Sånt som man får tåla

Kettlebellswing 32kg

Måste verkligen bli starkare i överkroppen... Ryck 40kg

Ibland, eller ganska ofta så tänker jag på vem jag har varit, det vill säga vad jag har värdesatt här i livet och vilka mål jag har haft. Det slår mig att jag för några år sedan försökte uppnå mål som jag inte hade motivation till att nå, jag ville inte nå dem på riktigt. Det var inte för min egen skull utan för någon annans

Idag har jag blivit så mycket mer än vad jag var då och jag har realistiska mål som jag vet att jag kan uppnå, jag har vuxit och numera följer jag mitt hjärta mer än förut och jag kan stå upp för mig själv. Jag vill verkligen ta stegen framåt och lära mig mer om mig själv och allt annat, det driver mig framåt.

Det är så skönt att veta vem man är just nu, och vad man just nu planerar att bli. Dock vet man aldrig vart man hamnar, tur i oturen för det gör ju bara livet mer spännande...!

...

Motivationen på topp? Oh yes! Vårsolen kan göra under och just nu toppar den min motivation till max, jag tränar lika många pass i veckan men just nu med dubbelt så bra go och magkänsla.

För övrigt så har jag fått upp ögonen för crossfit. Sjukt inspirerande! En tävling/träningsform då man verkligen tänjer på sina gränser, inkluderar de flesta atletiska lyft såsom frivändning, ryck, marklyft mm. Chins armgång-you name it. Det faccinerar mig, hur mycket man klarar av och hur mycket man kan tänja på sina egna gränser. Jag vill inte backa för något.

...

...

Väldigt snygga träningstights från MXCD sports.

Jag Tror verkligen att det är jätteviktigt med självdistans, att kunna driva med sig själv och inse sina brister för att kunna utvecklas vidare här i livet. Här nedanför bjuder jag på självdistans al'a Lovisa, det vill säga hur jag ser ut då jag tussar runt en sen kväll hemma. Precis innan jag ska gå och lägga mig så åker morgonrocken och tant-turbanen på! (jag lovar, såhär kommer jag se ut då jag är 80+). Min mamma klagar med jämna mellanrum på hur himla pinsam jag är, trots att det bara är hon och jag hemma ;)

...

...

Jag vet Inte riktigt varför, om det är vädret, de fina människorna som omger mig eller att jag just slog tån i stolen. Men jag är så jädra glad i dag! Det känns så lyxigt Att jag i flera dagar har varit på sådant fint humör utan någon speciell anledning. De behövs, energikickar som tar dig framåt!

Ska Gladeligan masa mig iväg på mitt arsle för att boxas nu.

See ya in da boxing ring!

Jag hade verkligen en lång men bra dag igår, mycket i skolan och ett tungt tyngdlyftningspass där jag upptäckte att jag blivit ganska mycket svagare, Idag är träningsvärken ett faktum, skönt! Mitt mål är att ta mig tillbaka till den styrka jag hade innan knäskadan, det kommer att krävas en del för att jag ska ta mig dit. Men jag vill klara det, på riktigt.

Att verkligen vilja något är att brinna, en gnista tänds, det börjar pyra och plötsligt står du där med en hel eld inom dig. För varje gång du tar dig framåt så är det som att lägga till mer bränsle och elden flammar upp mer.

Idag blir det mys med finaste vovven! Tänkte att jag ska ta mig ut i kylan tillsammans med henne lite senare och föreviga minusgraderna på bild.

Det var verkligen dags att satsa på en ny sport bh då den gamla har gjort sitt. Efter en nogrann utsållning i sportaffären så tyckte butiksbiträdet att jag skulle genomföröra en marknadsundersökning, haha. Jag prövade så många och var mån om att det skulle kännas bra!

Det har varit lite haltande med träning på senaste tiden då det har varit full rulle i skolan, har iaf hunnit med 2 pass per vecka. Imorgon blir det boxning och uppdatering av medlemskortet på Friskis, ser fram emot att ta upp lyftningen :)

Något annat som haltar just nu är fotograferingen, har så mkt ideer men tyvärr är de flesta relaterade till sommaren... Men vi får se vad man kan hitta på. Suktar efter en bra fotosession!

För några år sedan trodde jag att jag var tvungen att välja. Tuffa snowboard adrenalin Lovisa eller lugna pyssel filosof Lovisa. Och jag valde, det första alternativet. I slutändan ledde det till ganska mycket press och frustration, för om jag bara var tjejen som åker bräda så var jag ju tvungen att vara så jäkla bra på det.

Det tog sin tid men till slut insåg jag att jag inte alls behöver välja, så jag sänkte garden - ett beslut som har gjort mig som person mycket mer säker och öppen för nya saker. Det har lärt mig att man kan vara så mycket mer.

Jag gillar verkligen att testa nya grejer , och jag gillar kontraster. Det spelar ingen roll om det handlar om hårdrock v.s folkmusik eller utmaningar v.s en promenad. Det finns så sjukt mycket möjligheter så länge man strävar efter att vara öppen för förändring och nya förslag.

Att utvecklas kan vara sjukt tufft, att orka tänka positivt och kämpa hela vägen. Jag minns vilken jäkla pest det var då jag precis hade börjat träna, tankarna gick i det det negativa banorna i stil med " inte en gång till, jag pallar inte, jag lägger mig ner och dör-mycket bekvämare" Men jag fortsatte plåga mig och till sist kom jag över spärren då man förstår att nu, orkar jag mer!

Bilden här ovanför är tagen i April 2011, det var ett riktigt skitpass då dagsformen var kass och trots försök efter försök så satt inte lyfttekniken. Min tränare föreslog att jag skulle byta övning och köra marklyft-något som inte är min starka gren. Det mesta jag lyft där var 85kg. Efter lite tvekan så körde vi på och jag kände mig stark, det resulterade i att jag att jag toppade mitt rekord och lyfte 95kg. Känslan av att vända något dåligt till något väldigt bra stärker en verkligen!

Tyvärr så råkade jag ut för en ganska allvarlig knäskada senare den månaden som hade en lång läktid, något som i sig var en tuff resa. Under tiden fokuserade jag på annan träning än just tyngdlyftning. Jag skickade in denna historia till en tävling där man skulle berätta om ett träningsminne, det är nästan så att jag inte vågar tro det själv men jag kammade hem vinsten- en träningsresa till portugal! Blev så himla glad då jag blev uppringd av friskispressen :D

Resan går av stapeln i höst så tillsvidare ska jag ta upp tyndlyftningen igen, med läkta knän.

En skolvecka och 4 träningspass senare planerar jag att stupa i sängen med en skön känsla av att ännu en gång ha trotsat fredagen den 13. Kom på mig själv med att längta lite efter sommaren, speciellt då jag tittar tillbaka på 2011:s äventyr. Men nu,  hej kudd-date!

Tiden går ibland tyvärr alldeles för fort, men när jag tittar tillbaka på lovet som gått så har jag hunnit med hyffsat mycket, känns bra att ha fotograferat massor! Men framför allt- att passa på att stanna upp.

---

Summan av kardemumman, lovet har varit riktigt bra! Imorgon börjar allvaret igen-skola och 4-5 tränings dagar/vecka. När jag ser tillbaka på hur höst terminen var så kan erkänna att jag gruvar mig, jag har på känn att vårterminen kommer att bli tuff (tur att man har en bra klass!). Det finns en hel del saker man kan göra för orka fortsätta och för att göra sin fullproppade vardag snäppet enklare, min favorit-att planera sin tid. Det må vara en klysha men det funkar faktiskt.

Jag minns den tiden då jag trodde att min vardag var stressfri och chill, jag planerade i princip inget. Träningskläderna blev packade 10min innan bussen gick och plugget blev uppskjutet tills dagen innan provet. Ibland fungerade det, och ibland inte vilket till slut ledde till en enorm stress. Till slut kom den dag då jag insåg att jag var tvungen att förändra något, jag insåg att jag var tvungen att skapa tid för allt som skulle hinnas med. Att planera sin tid ger skapar en helt annan standard, ger dig mer tid och en ett helt annat lugn. Värt? absolut!

Topp två på min lista för att orka är att uppskatta alla små (ibland random) saker som har en tendens att hända omkring en, små saker som kan ge ens dag en extra piff.